Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar
En måleri- och textinstallation
av Kristina Bength och Vendela Fredricson

18.9 - 17.10 2010

www.kristinabenght.se


Trollhättan Konsthall har glädjen att presentera Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar, i tolkning av konstnären Kristina Bength och författaren och essäisten Vendela Fredricson.

Amanda Kristina Pedersen var en fotograf och skådespelerska som i början av 1900-talet dömdes för bedrägeri och förfalskningsbrott i Kristina Bengths hemstad Falun. Hon gick under en mängd olika namn och identiteter, och uppträdde växelvis som kvinna och som man. I samband med hennes frigivning iscensatte fängelsemyndigheterna ett tvångsporträtt av Amanda Kristina Pedersen. Journalanteckningarna som flankerar porträttet beskriver henne mycket riktigt som förslagen och slug.

Den tid när Amanda Kristina döms för sina brott och avtjänar sitt straff är en tid då rättsvårdande och medicinska instanser frenetiskt fotograferar sina intagna och patienter i tron att kroppen bär på de yttre tecknen som avslöjar människans inre. Utöver att fysionomiskt klassificera handlade det om att spåra individens egenskaper, personlighet och karaktär, och därigenom skapa hennes livsberättelse och förutspå hennes kommande öde. Men kan en människa förstås genom sitt utseende?

Vid ett tillfälle arbetade Amanda Kristina Pedersen som sjukhusfotograf och i arkiven tog hon del av en mängd medicinska fotografier. Fotografier där individer ska representera något annat än sig själva, fotografier vars blick bestämmer kroppar i termer av vad som är normalt och avvikande, som blandar samman fult med sjukt och skönt med friskt.

I Amanda Kristina Pedersens fysionomiska undersökningar visas däremot inga sådana bilder. Istället har tolv stycken medicinska fotografier ersatts av lika många akvarellmålningar som hämtar motiv och komposition från de fotografier som Amanda Kristina Pedersen tog under sin tid som sjukhusfotograf. Kamerans blick har vänt sig bort från patienternas ansikten och kroppar, och istället riktats mot sjukhusets och klinikens arkitektur och rekvisita.

Målningarna förhåller sig alltså till de kliniska fotografiernas motiv och normativitet genom en invertering av perspektiv: Där patienten laddad med symptom skärskådades av läkarens och sjukhusfotografens blick, möter betraktaren målade utsnitt av de institutionella rum som hyste denna blick.

Till målningarna hör en samling sjukjournaler. Målningarna ledsagas av samma antal journaler. Ser man till hur kliniskt fotografi och sjukjournaler fungerade i sitt sammanhang handlade det om att se, och bestämma, vem den andre är. Ett begär efter synliggörande och kontrollerande som materialiserades genom sorterande, typiserande och urskiljande handlingar. I stort sett varje patientjournal fram till 1900-talets mitt inleds med en beskrivning av kroppens yttre som en del av sjukdomsberättelsen. Fysionomi framstår som en lika central kategori som kön, klass och ålder i fångandet av en sjukdomskaraktär. I det fallet understöder text och bild varandra i enlighet med blickens benägenhet att se vad den vill se.

I Amanda Kristina Pedersens texter, via relationen till bilderna, desarmeras däremot en sådan identitet. I hennes regi överger sjukjournalerna ganska omedelbart journalens objektiva pretentioner och blir subjektivt färgade av hennes historia och egna erfarenheter. Amanda Kristina Pedersens texter är fysionomiska undersökningar drivna av fenomenologiska intressen och frågor om hur de olika sinnena fungerar och verkar.



BACK