Kent Karlsson
Grafik och skulptur

27.3 - 26.4 2009

www.kentkarlsson.net




Göteborgskonstnären Kent Karlsson skapar monumentala offentliga skulpturer, objekt, installationer och grafiska bilder. Hans senaste offentliga verk, ett minnesmärke över Förintelsens offer, är under arbete och skall stå färdigt i september 2009 på Bastionsplatsen i Göteborg. Dess namn, Mörker, väx morgondag, är ett bra exempel på hur han använder sig av titlarna för att skapa en rörelse i sina verk. Som betraktare dras vi in i berättelsen. I det här fallet påbörjas en resa, från mörkret till en möjlig morgondag.

Det finns i Kent Karlssons konst en enkelhet och tydlighet i hur han använder vardagliga ting och allmängiltiga symboler för att beskriva människans livsvillkor. Vissa verk är konkreta samtidskommentarer varav det senaste berör Gaza-konflikten. I hans motiv, materialval och titlar finns ofta motsättningar som skapar spänning till verket. Tvivel/hopp, mjukt/hårt, vackert/fult, djur/människa, man/kvinna, liv/död. Motpoler i konflikt med varandra men också motsatspar som kompletterar varandra.

Kent Karlssons konstnärskap finns kommenterat i två av de mest framträdande konsthistoriska verken om nutida svensk konst:

”Kent Karlsson (f. 1946), som gick på Valand under 70-talets senare hälft, etablerade sig först som abstrakt puristiskt målare med klangrena diagonala fält i amerikanskt storformat – som undersökningar av färgens rumskapande möjligheter. Under senare delen av 80-talet övergår han alltmer till tredimensionell gestaltning och installationer. Det tidiga måleriets klara och vitala optimism går mot en allt djupare baisse och hans verk börjar alltmer präglas av sönderfall, destruktion, dödsdrift och förgängelse: förkolnade motorcyklar, utbrända trumset och förfallna altarskåp med ruttnande fiskar som påminnelse om Kristi lidande. Allt liv tycks ha flytt och om det finns har det karaktären av missfoster, deformation eller genmanipulation. Som hos en postmodern Samuel Beckett. Men det finns i Kent Karlssons deliriska civilisationssammanbrott – som kan få det mesta av postmodernismen att framstå som gladkonst – också en makaber och skrämmande skönhet. En tragedins och dystopins storslagna skönhet. På samma sätt som hos Roj Friberg. Med den skillnaden att människan hos denne är det centrala, medan hon hos Kent Karlsson är frånvarande – det är resterna av den förödelse hon lämnar efter sig vi får se. Och när hon någon överraskande gång dyker upp är det som en omänsklig hybrid – i en värld som förlorat alla illusioner. Den ”trash art” som är Kent Karlssons har andra dimensioner än Mike Kellys eller Paul McCarthys. Hos honom är det inte frågan om skräp – eller stimulerande kaos – utan katastrof och förintelse.”
Ur Folke Edwards bok Från modernism till postmodernism. Svensk konst 1900-2000.

” ... Trots en ofta lika uttrycksfull yta är Kent Karlssons (f. 1946) konstnärskap betydligt mer sordinerat och återhållet samtidigt som det också är upptaget av de stora livsfrågorna. Karlsson inledde sin bana under 1980-talet som målare, men övergick under 1990-talet till att främst arbeta med absurda och tankeväckande objekt som tycktes framsprungna ur en zon mellan dröm och vakenhet. Med samma frihet gentemot material som Beuys och Hägg återkom Karlsson ofta till olika former av vanitassymboler, till exempel ”Tiden slukar rummet” från 1992, den i spegelglas spruckna moraklockan med plastdödskallar, billjus och svart sprejat syntetiskt mögel eller ”Solips” från 1993, där avgjutna skor i cement samlats i en ring runt ett solitärt par som bär på höga, tända, levande ljus. Karlssons verk frammanar ofta sakral eftertänksamhet, samtidigt som de också besitter en tyst men effektiv kritik av sakernas tillstånd; en värld i kaos. Poetiskt visualiserar Karlsson ett slags väckande humanism, alltmedan hans musicerande konstkapell till regnande såpbubblor spelar tillvarons sista gnisslande toner.”
Ur Mårten Castenfors bok Sveriges Konst 1900-talet, Del 3. 1970-2000.

Kent Karlsson har sedan 80-talet haft ett stort antal utställningar både i Sverige och internationellt. Han finns representerad i ett flertal museisamlingar såsom Moderna museet, Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum och hans offentliga verk finns placerade i ett 20-tal svenska städer, däribland Göteborg, Borås, Stockholm, Umeå och Skövde. Parallellt med sitt konstnärskap har han också varit verksam som professor i måleri vid Valands Konsthögskola (1991-1997) och som gästprofessor vid Tokai University i Japan (1995-1996).

I utställningen i Konsthallen Trollhättan kommer bland annat tidigare verk såsom Solips och Tiden slukar rummet att visas tillsammans med helt nya verk.

 

BACK