Johan Lagergård

Jordiska bilder

18.9 - 18.10 2009

www.johanlagergard.se

Fåglar älskas av människor för sin livlighet, ljudlighet, näpenhet, mjukhet.. Så är det med däggdjursungar med. Men deras förmåga att vila i luften, att i ett huj kunna ta sig till varje tänkbar punkt! Vi kravlar tunga över marken. Och vi tänker som fåglar flyger. Jag tycker om att tänka rum och att inrymma en egen tid i bildrummet. Utställningen i Trollhättan är den första efter 10 års jobb som skolchef på Dômen Konstskola i Göteborg. Under de åren har idéer och skisser svällt över breddarna, medan genomarbetade målningar och skulpturer varit undantag. Detta är ett skäl till att här visa många teckningar och skisser. Ett annat skäl är de snabba uttryckssättens omedelbarhet. Bilderna rör så olika saker som min systers grav och fåglars tänkta spår i luften.

1 sep

Ateljélada med höga fönster mot svart natt.
Spontat furugolv. Plåt över gammalt spåntak,
där mellan lever fladdermössen. Fullmånen gulrosig har kommit bort ovan invältrande regnmoln.
Väldiga berg av vattenånga glider över mig, en bit över träden,
driver med lufthavets ström.
Jag sitter på botten av ett hav.
Ljudbilden på denna plats:
Vind genom lövmassor i alla väderstreck,
sus i lind, lönn, ek, asp.
Dovt tramp av ardennerhovar, glesa frustanden, fjärtar.
Fladdermössens tystnad: endast spillning som råkar falla på papper hörs.
Deras flyghud ljudlös, även 60 cm från örat nyss.
Datorns maskin ylar en stund.
De första dropparna ur det även här långt in i landvärlden välkomna atlantvädret tassar över järntaket under ett nu plötsligt dämpat vindljud:
en mumlande ton, som vore blåsten tyglad av
regnets rösts skyddarinna.
Andlöst efter de trevande dropparna, mycket nära tystnad.
Så trippar, dunsar, tassar enstaka droppar in i ett sakta växande sus.
Droppar sveper in och fuktar världen, det stora stoets varma cylinderkropp.
Nu ramlar regn i jämn formation, en ny vind håller tag i det hela.
Jag börjar åter bullra med sådant som blir denna utställning.


BACK